Ni ville att jag skulle skriva en liten förlossningsberättelse och visst kan jag göra det.

 

 

Det började den 22 maj vid klockan 06.00 på morgonen. Jag vaknar av att jag har mensliknade smärta i hela magen. Försöker att inte tänka så mycket på det eftersom jag hade haft lite utav den känslan några dagar innan också. Men jag känner att det gör ondare och ondare för varje timma som gick.

Jag laddade ner en app för att kunna klocka värkarna. Klockade dom och jag hade värkar med 7-10 minuters mellanrum. Smärtsamma sånna också, usch!

Vid 13 tiden hade värkar var 6-7 minut och det höll sig så några timmar fram.

Jimmy kom hem från jobbet vid 16 tiden och såg att jag hade väldigt ont och tyckte att vi skulle åka in. Jag tvekade lite åt det och ville vänta ett tag till. Jag ringde dock förlossningen för att höra lite. Dom tyckte att jag skulle bestämma själv om jag ville komma in nu eller vänta.

Jag ville vänta ett tag till men Jimmy tyckte att vi skulle åka in så jag gav mig och vi åkte in. Jag hade då värkar var 5e minut. Hade fruktansvärt ont och det var en pina att sitta i bilen då en värk dundrade på.

Vi blev inskrivna på förlossningen kl 18:36.

Satte på CTG övervakningen och allt visar bra. Hade högt blodtryck, men det hade jag under hela förlossningen. Dock aldrig under graviditeten.

Undersökning gjordes och allt var igång.

De frågade om jag ville bada och ja, det ville jag. Täntke att det kunde vara skönt mot värkarna. Jag tyckte det var skönt men för mig så var det obehagligt när värkarna kom. Så efter bara 3 värkar ville jag gå upp.

Barnmorskan undrade om jag ville ha Epidural eftersom jag hade så ont och ja, det ville jag.

Väntade på doktorn i ca en timma. Fick 4ml/h Epidural vid 22:50 och det var helt underbart.

Kunde nästan vila för att det tog bort så mycket smärta.

Tar bara fem minuter och sen gick vattnet. Jaha, då var det igång.

Lustgasen var fantastisk också. Jag trodde inte att jag skulle tycka om lustgasen, men visst gjorde jag det.

Jag fick väldigt smärtsamma värkar och vid 02:55 ville jag ha mer smärtlindring och då fick jag EDA bolusdos. Alltså jag fick 4ml direkt in ist för delat på en timma. Detta ville jag ha återigen vid 05:00.

Timmarna gick och dessa timmar var absolut de värsta. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen.

Vid 06:45 var det byte utav barnmorska m.m.

Tyckte hon var okej. Jag hade så ont så jag var väl lite ilsken utav mig. Haha. Hon ville att jag skulle stå på knä, upp och gå osv osv.. Det ville ju absolut inte jag för jag hade så jävla ont.. Jag lyssnade inte alls på henne så Jimmy fick upprepa allt hon sa till mig. Jag gjorde det när Jimmy sa sakerna, men annars "var jag döv".

Lite envis och fruktansvärt irreterande. Hon var min värsta fiende just då. Ända från att hon byttes in tills allt var över.

Jag vet ju att hon hade rätt, men vem ville inse det då när man mår som man gör? Inte jag i alla fall!

Vid 08:50 var jag riktigt less och ville få detta klart och jag var ju "klar att föda", men lilltjejen ville inte riktigt som jag. Provkrystar jag men det ger inget resultat. Jag är slut som människa.

Jag ville ha en till bolusdos kl 10:00 men barnmorskan säger nej och förklarar att värkarna kan avta då. Jag visste att det var så men jag var alldeles för irreterad på henne för att hålla med. Jag ville ju bara ha den där dosen för smärtan var olidlig. Jag lyssnar fortfarande ingenting på henne och Jimmy får upprepa allting för att han är den ända jag lyssnar på. Jag var ganska borta för jag slet mig aldrig från lustgasen. Den fick Jimmy också ta bort från mig då jag andades helt fel i den i slutet. Jag bara andades och andades hela tiden.. och bara från munnen. Det ger ju ingen vidare effekt.

10:20 drar krystvärkarna igång. Äntligen kan jag göra något åt saken. Äntligen kan jag göra något som visar resultat. Inte bara genomlida dessa hemska värkar som man haft så länge.

 

10:50, 23 maj. Det var då, det var då vår prinsessa tittade ut. Världens vackraste människa. Bästa ögonblicket i mitt liv. Det var då jag fick upp dig på mitt bröst och vi fick fälla lyckotårar för att vi hade fått världens underbaraste dotter. Det var du, Kelly.

Efter en stund med mys så ska ju moderkakan ut. Det ville inte min. Inte ens efter att doktorn hade tryckt massor på min mage. Det var absolut det värsta jag har varit med om.

Precis fött barn och sen ska dom på min mage som gör så fruktanvärt ont. Hon trycker och trycker men ger inget resultat. Jag skulle förberedas inför operation.

De ringde men kunde inte ta ned mig direkt.

Helt plötsligt fick jag flimmer för ögonen, lock för öronen och blev knallvit.

Då vart det lite fart i det hela och jag fick åka till opsal. Kommer inte ihåg mer än det eftersom jag blev sövd.

Det skulle ta 10 minuter men jag vaknade upp efter 2 timmar. Första jag frågar är efter Jimmy och Kelly. Började gråta. Dom körde mig till dom och där låg dom & myste.
Mina älsklingar!!

 

Vi fick in bricka med mackor, varm oboy och sånt gott. Vi myste till det och hade vår fantastiske dotter hos oss♥

 

 

Det var den bästa dagen i hela mitt liv.